relativ

"Rörelse: allt annat är smärta"

förlåt. förlåt.



men försvinn inte.



Jeanett Fahlsten

Agneshögsgatan 39 A

591 71 Motala





när du vill, hur du vill. men där finns jag.



förlåt.

jag saknar dig.

vissa nätter är bara domningar i benen, som om vaderna äntligen slutat krampa av längtan bort härifrån.



susanna, älskade. jag tänker försvinna härifrån. bort från motala och dödfödda barn och kistor och svek och minnen.

börja på nytt.

i paril 2010 söker jag till jakobsbergs skrivlinje. jag tänker fortsätta söka tills jag kommer in.



jag vet inte om du någonsin kommer läsa det här. om du någonsin kommer tillbaka, och jag vill inte jaga dig.



men jag saknar dig så mycket. du lämnade avtryck, jag har så svårt att bara glömma.

jag vill påstå att du blev min räddning, men det var inte du. det var jag. du lärde mig om ord, och kanske bidrog det läran till att jag vågade föda det där barnet, vågar ha hans manethänder emot mina bara bröst om mornarna.



susanna, förstår du vilka enorma kratrar du lämnat, inte bara hos mig men hos oss alla?



jag tar mig till stockholm och jag hoppas att du någon gång ska viska hej igen.

jag har redan gett dig min adress och jag tänker fortsätta uppdatera dig här, även om du inte ens ser det.

mer jakt än så törs jag inte.

jag är kanske inte en sann eskapist som du min vän, men jag vill inte heller vara naken i rampljuset.



med all

kärlek



du. min. lanterna.

Jag

Behöver

Ditt

Hjärta



Jag vill inte att du ska vara försvunnen. Uttu skrev att du kanske inte ville bli jagad. Att du kanske ville lämna allting, glömma det. Jag vill inte vara någon som påminner dig om det du vill glömma. Jag vill inte vara någon, jag vill bara vara.

Jag behöver dig och det är en egoistiskt tanke, hade inte Valerie dött hade jag friat till henne. Hade du inte försvunnit hade jag friat till dig. Vissa nätter är maskhål, de gräver sina hål i mig och jag vill ha dig i mörkret eller ljuset bara det är du, bara det är du som säger Jeanett vi skriver om hur det är att vara stark istället och sen skulle vi dricka vin på någon bar och röka våra cigaretter och din lejonman skulle hämta dig och jag skulle följa hjärtat hem till manetpojken.



Jag borde ha fattat att det var du.



Jag vill inte vara någon som påminner dig om sakerna som gick sönder. Jag vill bara att du ska finnas i mitt liv, och jag vet att det är en egoistisk vilja. Jag vet inte vad jag vill.

Kyss. Mitt. Hjärta



och svarta ruiner som brinner.



Kom tillbaka. Eller kom inte tillbaka. Hitta dig själv, hitta ditt hem. Kom fram till ditt mål. Jag väntar i Denver.



You know I love you.

Den här bakgården borde åter tas i bruk. Det är mycket som är fint här.

S,

jag ropar ditt namn genom staden. jag står i alla trängda vinklar som går och jag ropar ditt namn, jag står i mitt sovrum och sriker KOM TILLBAKA FÖR I HELVETE

för jag vet inte vad som händer men jag vet att det faller mer och mer, tegelstenar, käglor,

och allt jag kan tänka är KOM TILLBAKA för det finns ingen som kan ta din plats eller fylla tomrummet du lämnade efter dig och jag vet att jag nog förstör alla broar du någonsin haft att gå över men jag kan inte sluta.



kom tillbaka.

kom

tillbaka



Jeanett Fahlsten

Prästgårdsliden 6 G

595 42 Mjölby



hur du vill, den här gången håller jag dig hemlig. jag lovar, den här gången avslöjar jag aldrig för någon vare sig du hinner be mig eller inte.

snälla. kom. tillbaka.

cosmogirl på socker, cosmogirl på bilddagboken (din fågelskrud som gästlösen)

www.thosedaysaregoneforever.blogspot.com för foton

jag bränner.



Din J

Det är så längesen nu och jag minns ju knappt. Jag minns inga salta vatten, minns inte bränningarna. Jag minns din ankomst och hur du sen flög iväg.



Du bad mig om boken, du sa en gång att det skulle komma en bok ur min storm av ord.

Förstår du inte att jag inte klarar det, Susanna du om någon måste fatta att den där boken aldrig kommer hitta ut.



...

vad kan jag säga som jag inte redan sagt?

jag får inte jaga dig så här för jag jagar bara bort dig jag har vädjat i hundra år nu att du ska komma tillbaka, det är som att skrika in i väggen och ingen står på andra sidan för att lyssna.



Jag är precis lika ensam nu som för två år sen. Precis lika vilsen för det var du som någonstans visade vägen, det var du som blev min lanterna för klädd i Onsdagsbarnet kunde du äntligen se mig som du ville att jag skulle se mig själv.

Och sonen föddes 00:07 en torsdag men han kommer alltid vara mitt onsdagsbarn, mitt vattenspråk, mina genomskinliga handleder.

När han inte kan sova berättar jag om dig. Som godnattsagor. Inga hjältar och prinsessor i nöd, bara du och din frånvaro.



Susanna jag kan inte fortsätta skrika ditt namn under regnet i den här staden, jag kan inte stå på balkongen och viska Kom tillbaka, jag måste gå men jag kan inte ta mig härifrån. Jag kan inte sluta komma tillbaka till det här.

Jag måste gå vidare och lämna dig bakom mig men om jag bara visste hur. Om jag bara kunde sluta hoppas på att ditt hjärta åter ska slå lik lugnt som det måste för att du ska orka höra av dig. en rad om ingenting. vad som helst.

en havsfågel genom brevinkastet, en viskning över internet. en bok inslagen i trist, beige färg att hämta ut på posten.

om du bara ville låta mig veta att du är vid liv.





Din J

Det har gått ett år.



/ J

den nya mannen frågar om dig. det är över ett år sedan jag slutade prata om dig. och nu kommer allt tillbaka igen, dina ord, din närvaro, 2009 och vakennätterna jag spenderade på balkongen eller i mina fönster



ständigt denna fascination för albatrossar och onsdagar



love, jeanett

cosmos. det gick ett år utan att ditt namn gled över mina läppar. då och då i breven till evelina, men annars var det som om jag bara släppte och gick bort i dimman, slutade vaka vid din språkliga grav



och då den nya mannen som sett det jag skrivit till dig, som frågade Vem är hon

och allt slog in i mig som den där jävla atlantvågen



och jag skrev det här igår och jag kunde inte sluta tänka på dig och idag pratade vi om dig och han frågade varför du försvann och jag svarade hjärtesorg och sedan inget mer



och så nu, insikten, hur vi mötte upp varandra genom luft, genom rökfria internetvägar



jag som nästan slutat tro på att du fanns



du är en fågel fenix och du är fri och du är vild och egen

men snälla, försvinn inte igen, stanna kvar på det sätt som passar dina vingar bäst, men försvinn inte, ge mig inte nollpunkten än en gång

jag vill berätta så mycket för dig, bara berätta, inte fråga (men veta)



jag behöver veta att du är okej

(jeanett fahlsten)

smålandsvägen 42 F

59531 Mjölby



(när du vill hitta mig, när du vill gömma dig, när du vill)

för första gången ger jag dig min mail. ett sista jävla hopp rakt ut i evigheten.

männen.

och hur jag nästan börjar hata dem så fort jag släppt dem, deras händer, giriga fingrar som vill ha hjärtat och sedan, riva sönder det med ursäkten att jag gjorde det först. som revor i skira kjolar, bleka lår, blodiga, våldtäktsdamm som aldrig försvinner

han om någon borde fattat



och för fyra månader sedan lämnade jag Ansgar (robert)när han bad mig om precis samma sak som den nya (vi kan kalla honom aidan) ber mig om nu. "vänta på att jag bestämmer mig för om jag vill älska dig eller inte"

vänta på mitt finger i luften nästa gång jag ser dig (?) (!)



evelina skriver om att se på uppstoppade albatrossfåglar, jag sparar bilder på dem i en mapp, sonen föddes sju minuter in på en torsdag men han är och förblir mitt vilda onsdagsbarn

blåmärken på sommarbenen nu, språket, orden som bubblar ur honom, det är nästan bara på morgonen jag får ha honom nära, han vill bli buren, sitta i knät och äta frukost, se på mumindalen.

det är vackert och jag vill skriva brev om det, om pojken, om det där barnet som tog hjärtat ut ur min bröstkorg.



<3

bon iver - perth



jag har snart en hel roman av brev till dig som aldrig blir lästa, än mindre skickade. borde de begravas? de borde bevaras.

jag fortsätter lämna män bakom mig, som jag sedan sörjer likt en änka. de lyckas alltid förvandla mig till ett objekt, något som går att ersätta. jag är aldrig det där eviga, det där som de måste få ha kvar. det kommer alltid någon ny.

jag hade världens vackraste man i mitt liv i fyra månader. jag lämnade ansgar och trodde att jag aldrig mer skulle våga andas någon annan i nacken och så kom den nya mannen med sin dotter och med sina kyssar. och nu ska han bo med Henne tvåhundrameter härifrån och de förlovade sig för en vecka sedan och jag ler fortfarande när jag minns allt vi gjorde.

för honom betydde det ingenting. och det råkade betyda något för mig. som alltid.



jag saknar dig. det finns 11 kommentarer till den här bloggen. nästan alla, om inte alla, är från mig. det finns tusentals brev att skicka till dig, men kanske är de skrivna endast för min egen skull. kanske är du min mest egocentriska del. kanske är det jag som borde försvinna, istället jagar jag dig som en rovfågel.

jag skulle vilja ha ett foto av dig att hänga mot den vita tegelväggen. ett vykort, ett minne. ibland undrar jag vad det var som gjorde att du fastnade. om det var just din förmåga att suddas bort lika fort som du fick form.



är du lycklig? jag bryr mig inte om resten. det är du som ska vara fullkomlig. lev ditt eget liv för du ska dö din egen död.

you know I love you.

sara stridsbergs nya samling är på väg hem till mig. och den nya bloggen, det första inlägget är för dig, så du ska hitta mig.

så jag ska hitta mig.



love. J