relativ

inte knarkarkvarten utan den lilla kvarten innan nästa föreläsning. eller seminarie som Simon säger men jag kan inte den exakta definitionen av seminarie så jag vet inte om det korrekt får kallas så.

igår: promenad runt ön ensam och jag insåg att romanprojektet jag sjösatt träffat ett grund. nu ligger skrovet på bottnen med sjögräs böljande kring spillrorna och det är ingen idé att bärga vraket.
varför det gick i kvav?
enkelt (att jag inte insett det innan):
det jag skrivit på de senaste månaderna är inget annat än ett plagiat av Stridsbergs debut "Happy Sally", fast min version har varit förlagd till skärgården istället, och inte innefattat simning eller simmerskor.

och nu är det tolv minuter kvar tills jag börjar.

men sedan kom jag hem från promenaden och pojken med de stora händerna kom från Stockholm och vi åt godis och blomblad och vindruvor tills vi storknade och sedan klättringen; eken här på ön som är 550 år gammal och så stor och sagoboksaktig att man kan bo i den.

jag ska bo i den när jag blir stor.

jag är inte stor än. utan amatör. med kaprifol inunder kjolen som en glänta, en slänt, trädkronornas tak högt och luftigt och solbelyst.


det här att stå i motljus. alltid det här motljuset.


jag kan inte komma ifrån det.





                                                                                           läser Hanna Nordenhöks debut "Hiatus", Monika Fagerholms "Diva",
                                                                                           Beate Grimsruds "Har någon sett mig någon annanstans?"

                  och vill läsa Klas Östergren, Djuna Barnes, Ida Börjel (igen), George Perec, Walter Ljungqvist (!)





(afrikanska trummor som tonar bort i fjärran,
någon som vinkar.
vi vet inte vem)