relativ

jag är i ett miserabelt skick. förra veckan skrev jag ett brev till mig själv (bara det säger ju ganska mycket om hur sinnesförvirrad jag är) för att stötta mig själv i skrivprocessen, men det hjälper inte nämnvärt.
och idag: textsamtal.
igår: alkohol.
                                  --> summan av kardemumman eller bokstäverna blir alltså att jag inte hade skrivit en novell till idag. i vanliga fall hade det inte varit ett problem, eftersom vi lämnar in texterna redan på måndagarna. MEN JUST IDAG SKULLE MAN TA MED TEXTEN OCH HA SÅ KALLAT DIREKTSAMTAL.


om man alltså inte har skrivit något, och vaknar bakis, har man goda förutsättningar att misslyckas.
jag misslyckades.

kapitalt.


misstron som knippen av ljus ur handledarens ögon. (men varför ska handledarnas ord vara lag? varför kan inte MITT ord vara lag? det är ju för i helvete min text. jag säger att den är det bästa som hänt på den här skolan. då är den det bästa som hänt den här skolan.)







när det kommer till textprojektet om albinokaninerna och de brinnande dockorna och Coppélia vet jag inte om jag orkar sätta igång. det skulle kännas så irriterande om DEN ALLVETANDE HÄRSKAREN OCH TEXTHANDLEDAREN petade med rynkad näsa på min lilla texthög som om den var en överkörd åkersork.

vad har jag lärt mig här under de senaste fyra veckorna, på Nordens Författarskola? (slickar på fingret och sätter upp det i luften, känner av vindriktning och temperatur)
jag har lärt mig detta:

*det finns fin kultur. den fina kulturen kallas finkultur av snobbar. eftersom ingen här är snobbig (o nej) säger man inte finkultur. man bara ler och klappar händerna när något är fint nog att av snobbar benämnas finkultur.

*sedan finns den fula kulturen. den kallas inte fulkultur. den kallas inte för något alls, för språk är makt och att vägra benämna något är den ultimata makten.
ful och låg litteratur är förutom Liza Marklund, Denise Rudberg, Camilla Läckberg och kompani även:
   alla som skriver utan att ha läst Nietzsche
   alla som kallar sig för poeter utan att ha läst Stephane Mallarmé och utantill kan citera hans dikter (eftersom Mallarmé är den ABSOLUTA HÖJDPUNKTEN inom lyrik ska han givetvis läsas på originalspråket franska.)
   alla böcker som innehåller metaforer. det ska vara REN PROSA.
   alla böcker som är skrivna av a) såna som inte gått på biskops-arnö b) såna som inte läst litteraturvetenskap 200 poäng c) såna som inte uppskattar Beckett d) alla som ställer sig skeptiska till den undervisning vi erhåller och e) de som tror sig vara förmer än de är.




jag vet inte varför jag tror mig vara förmer än jag är, eller varför jag var tvungen att begåvas med detta briljanta sinne som kritiskt granskar sin omgivning. det vore så enkelt att bara gapa, svälja, torka sig om munnen och le som en duktig flicka.