relativ

Nu sitter jag ensam i en lägenhet i Gamla stan och det är mörkt utanför och någonstans bortom alla glittrande vatten och statshustorn och broar sitter två av dem jag längtat mest efter under månaderna på B-A. Och de dricker vin och väntar på min ankomst och det finns en stad jag hade reserverat för oss inatt, men den är på fel sida om fönstren och frostrosor fortsätter slå ut över glasen och blomma och dofta och blomma. Jag fryser. Vansinnigt mycket. Är så trött på det här tillståndet. Så trött på den här kölden. Så trött på pillerburkar och brända björkar. Vita stammar mot mörk barrskog.