relativ

"Eterneller". Jag läser den och faller genom svarta tjärnar av rymdljus. Tyngdlöshet. Stjärnbestrött vatten som böljar kring min kropp, en vågrörelse innanför såväl som utanför huden.
Å.
Postapokalyptisk rymdberättelse. Helt vansinnigt och helt briljant. Jag vill läsa om och om igen. Vill skriva så själv, vill komma åt, komma nära, komma fram till något nytt. Plötsligt känns 'DMM' inte lika aktuellt längre, jag behöver en klar linje i mitt projekt, behöver mer än bara ett tema. Jag vill spränga gränserna. Lämna jorden för att det är jorden som befäster linjerna och avgränsningarna. Out in space.






Jag har köpt en ny skrivbok, 129 kronor på Akademi bokhandeln. Jag hade inte råd egentligen men den är luddigt mjuk som sammet och mörkt ceriserosa med spretiga tunna teckningar på.
Och jag har även FÅTT GRATIS ungdomsböckerna "Dansar Elias? Nej!" och "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" för att läsa, analysera och arbeta med. Har iofs redan läst "Jag behöver dig mer än..." två gånger och har ett exemplar sen innan, men gratis är gott. Eller åtminstone läsbart.





"Det är ingen ljus barnröst som ropar på mig. Utan dov. Ljudet av någon som blåser i en tom glasflaska. Mörkgrönt glas, skuggan bakom en jordkällare, nässlor."

(första anteckningen i mitt nya block)






Och Walter Ljungquists novell "Jan, Gunilla och hästarna".
(!)
Har läst klart hans debutroman "Ombyte av tåg" från 1933 och den var simpel och antisemitisk (häpnadsväckande att den fick ges ut, men så var det också under ett årtionde när det var accepterat att framställa judar så som han gör det), men trots den dåliga första romanen är den här novellen fantastisk. Så om du är intresserad av mjuk och ljus och magisk sommarnattspoesi; läs. Vet inte vilken antologi den finns i, men den är värd att leta upp, vika ihop, och spara i kassaskåpet.




          [sprängde alla höghusen, som insekter flög peruker och morgonrockar genom luften.]






uppdatering:
Jag har inte skrivit på "DMM"-texterna på senaste tiden. Det pågår alltför mycket runtomkring. Skrev i förra veckan till en person i Berlin och hoppades på att kunna fly dit över en helg i vår. Sedan vände vinden och jag fick skjuts till Stockholm från internatskolan i tisdags av en andraårselev som pratade förtroligt om skaparkris och värkande processer. Det var som att allt han sa handlade om mig och om var jag befinner mig i skrivandet just nu. Nytändning: Jag ska vänta till mars (då han sa att första inre islossningen ägde rum) och sedan se vad som händer i maj (då han sa att kreativiteten exploderade och han kunde dra nytta av allt han lärt sig och producera stor mängd kvalitativa ting).

Och så igår onsdag köpte jag som sagt den ceriserosa lena skrivboken. Skrev tätt och jämnt och förvarade den sedan jämte dagbok och tre romaner ("A clock without hands", "Nattens skogar", "Dansar Elias? Nej!") i handväskan. Så nu är det ett mindre styrketräningspass att gå på stan.


mer uppdatering:
Mitt hår börjar växa ut igen. Från kortkort i maj till axellångt. Jag önskar jag kunde säga att det inte påverkar min kvinnlighet det minsta, men det gör det.
Indien-resan närmar sig. December Januari snödrivor sandslott glittrande istäcke eller långgrunt turkost vatten. Letar bikini och har helt annan smak än Aslan som är fascinerad av prickiga små saker.



och nu börjar det bli ont om tid, jag kastar ur mig ord och hinner inte läsa igenom röran mmåste dra iväg för att vaccinera mig.