Kap Morris Jesup eller New York
Helgen eller någon helt annan gång, jag har förlorat orienteringen på alla sätt:
Gärdet; på Tekniska museet köper jag ett 3D-vykort föreställande USA omväxlande 'by day' och 'by night'. Ett pärlband av ljus genom öknen väster om Salt Lake City och på östkusten ett mindre fyrverkeri; ljus överallt. Jag använder kortet som bokmärke och maler mig igenom fler böcker än någonsin. Vägrar återvända till huset innan det säljs. Vägrar prata med föräldrarna om vad som händer i mig. Vägrar acceptera att det är så här det blir nu.
Efter helgen, när jag landar på ön och regnblandad snö river luften utanför mitt fönster, och åkern utanför är grå med smältande snöfläckar:
På natten sitter jag vaken i mitt lilla rum och ritar kartor, kopierar från min tummade kartbok, prickar in städer små som pepparkorn, skissar blekgula berg genom öknar, städer som brer ut sig som virus över pappret, floddeltan, krympande regnskogar, glaciärer, Kap Morris Jesup. Jag ritar allt.
Det finns ingen plats jag vill åka till annat än tillbaka.
om jag fick vara dryg skulle jag säga baby its gonna be alright men jag vet ju vad du tycker om sånt där. kanske att någon gång, igen? återvända till huset? du som är så rastlös borde iofs kunna komma ur det här.
kramar om och kramar hårt
gumman! ring mig så fort du har mottagning eller kommer till stockholm <3 puss
