Uppbrott.
Vi sträcker oss efter elstängslen så som blommor sträcker sig mot ljuset.
Elektriciteten tar form, blir materia, någonting att röra vid. Tusentals volt
genom kroppen tills det sprakar när du öppnar munnen. Minns ljuset mellan oss.
Din tunga en elektrisk ål som piskar upp vattnet omkring sig, läpparna artikulerar
högvoltsstängsel. Utan att stänga ögonen sätter jag händerna för öronen.
Iakttar din urladdning som en stumfilm.
Sedan sömnen:
Hur den tänder glödlampor bakom dina stängda ögonlock.
Upplysta rum, salar, valv -
utrymmen jag inte kan nå.
Och i dörrspringan mellan mörka ögonfransar faller en strimma av ljus ut över mörka golv.
Kommentarer
Postat av: susannan
kanske att jag gör något av det.
någon annan gång.
eller så.
Postat av: Agneta
jag har bokmärkat relativ! du skriver bra, hoppas det är ok att jag läser ibland. så får du ett namn på Ett anonymt ansikte iaf.
Jättekram!
Agneta (kusin)
Postat av: Susanna
Agneta
Såklart du får läsa! Bara roligt :)
Har babyn kommit än? Jag slår vad om att det blir en flicka och hoppas allt är grönskande och ljust och sprängande maj hos dig.
Storstor kram!
Trackback
