relativ

A. SM-tvåan i trolleri går i lillebrors gymnasieklass. Jag glittrar med ögonen och är entusiastisk som en tio-åring. Lillebror ger mig trollkarlen i födelsedagspresent och jag skriker av förtjusning när han trollar fram min teckning ur sin mun.


B. Middag i föräldrahemmet. Indisk mat och glutenfritt naanbröd. Jag iakttar familjen i hemlighet. En gång var jag en del av allt det här.


C. En bullig plasttermos från 70-talet, och mina skrivvanor förändras med ens radikalt. Behöver inte längre ta paus från datorn en gång i timmen för att koka vatten. Skriver skriver skriver. Dricker silverte och talar om ädelmetaller och gruvschakt och väntar på att blixtarna eller sommarovädren eller den trasiga tvåsamheten ska dåna i bröstet.
Väntar och väntar.
Någon gång ska det komma ikapp mig.


D. The Knifes "Silent Shout" på repeat tills jag kan en stämma utantill bestående av endast sjuor. Inte hälsosamt, eller väldigt hälsosamt. Om man jämför med förut: jag har åtminstone mer än halverat min alkoholkonsumtion.


E. Det är marskatter på innergården. De jamar sig igenom nätterna men jag har aldrig varit lättväckt.


F. Fönstren är stora, ljuset grått. Trottoarerna, gatorna, tunnelbanorna. Det våras i staden och jag letar utbildningar och utvägar och undergångar.


G. Existens och existensberättigande: Ifrågasättandet har blivit ett tillstånd, mitt 'status quo' twentyfour-seven. Jag önskar det fanns någon att dela det här med. Två steg fram, aldrig ett steg bak.
Aldrig ett steg bak.


H. Och jag läser som vanligt sex olika romaner samtidigt. Elisabeth Rynells "Hohaj", Martina Lowdens "Allt", Sara Stridsbergs "Drömfakulteten", Silke Scheuermanns "Timmen mellan hund och varg", och antologin "Sjutton". Har Georges Perec, Lotta Lotass, John le Carré, och Annika Korpi väntande utspridda i lägenheten.


I. Det finns dagar när jag inte förstår meningen med allt läsande.


J. Det finns dagar när jag inte förstår meningen med allt skrivande.


K. Det finns dagar när jag inte förstår någonting.


L. Det är tolv månader och elva dagar sedan jag såg syster. Vi pratar och rösterna raspar, rister och rusar över världshav och landgränser och öknar. Det blir många mil under varje ord.


M. Jag brukade göra manualer över allt - mitt tillstånd och världens tillstånd och Lhasa och aritmetik och Dalai Lama och psykologi och universalgenierna och världsironierna och exiliranierna och sjöodjuren.
Manualerna har ersatts av. Ja. Vad har de ersatts av?


N. "Vid vägrenen låg ett slaktat rådjur. Lastbilsdäck som knäckt de tändstickstunna benen och skrapat päls mot asfalt. Mörksvart blod smetat mot gummit. Därefter allt - ben, mule, vit stjärtspegel - slungat i dikesrenen och lämnat att kallna, medan lastbilsljusen blev mindre och mindre, och ett svartögdt rådjurskid låg någonstans med infällda ben i i högt gräs och väntade på mamma.

   Så hade det kunnat vara. Det hade kunnat vara bakgrundshistorien om byltet vid vägkanten. Men det var egentligen min bil som dödat. Det var jag. Och det var inget rådjur.

   Det var ett barn."


O. En känsla av statisk elektricitet. Håret står rakt ut, svalorna flyger lågt, jag har ansiktet nedböjt mot marken trots att jag vet att jag borde lyfta blicken. Titta mot horisonten. Ovädret som nalkas.


P. Jag saknar Tomas. (Borde för formens skull stått på bokstaven "T") Och jag saknar Richard (borde stått på "R").
Patrik säger jag måste lära mig släppa taget.


Q. Det handlar om strävanden och suveränitet. Mina vita zeppelinare och kärleken jag slösar på handikappade barn. Jag tycker om mitt jobb. Om du såg ungdomarna och rullstolarna och höll skratten i din öppna handflata likt släta stenar från havet, då skulle du förstå.


R. Rastlöshet.


S. Jag är solen och albatrossarna och havet. Vågorna vinden och vattendjupen. Narcissisten.


T. Alltid denna rastlöshet.


U. Bellman hade thanatofobi. Han var rädd för döden.
Jag tycker om Bellman. Vi har mycket gemensamt.


V. "och i samma ögonblick

gick en skälvning genom jorden

meteorologerna skrek ut i etern

att nu hade stilla havet blivit vilt

nu hade tusen undervattensvulkaner exploderat

jordskorpan smälte som en smörklick som glömts kvar

på altanbordet en sommardag

och kontinenterna flöt runt som barkbåtar

som barkflarn över kokande djup

och kaskelotterna och vithajarna och sjögräset och

sjöjungfrurna och laxarna och bläckfiskarna

drev omkring som grå gelé på vågorna

och ångorna från de forna haven steg uppåt

brände alla fiskmåsar och tranor och småfåglar och

änglar och moln och luft och det regnade

det regnade fåglar på den torra jorden

på nyheterna sa de att till och med solen förångades

och jag skuggade med handen och höjde blicken uppåt

det stora blå var prickigt som mässlingen

som en klarblå flugsvamp som blinda fläcken över hela skyn

och jag räknade fräknarna på himlen och kom fram till

att det var halo upphöjt i nittiosju

men vad är siffror bra för när det regnar kolibris

när det ligger en blåval uppsköljd på strandpromenaden när

det sipprar lava från kökskranen

och nyhetsuppläsaren grät i dödsångest

skrek ut till spillrorna av mänskligheten att nu fanns inga dygn mer

nu fanns inga länder inget liv och ingen tid

bara kokande havsdjup och skälvningar som kommit helt plötsligt

ungefär i samma ögonblick

som du reste dig och gick"


W. andetag.


X. X-kromosomen. Jämställdhet, feminism, Valerie Solanas, prostitution, amerikanska öknen - jag vet inte alls var jag står i förhållande till det här.


Y. Y-kromosomen. Stephan Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet" och jag blir bitter. Jag borde blivit man.


Z. andetag.


Å. Det finns dagar när jag inte förstår meningen med världsordningen.


Ä. Det finns dagar när jag inte förstår meningen med tillvaron.


Ö. Det finns dagar när jag inte förstår något alls.