relativ

Jag håller upp händerna framför mitt ansikte när jag ska sova och det är mörkt som svart sammet i rummet och utanför fönstret och i bröstkorgen. Ja det är mörkt och jag håller händerna framför mig och ser hur de är vagt genomlysta. Kan ana konturerna av skelettet som en mörk spindel, följa venernas och ådrornas finmaskiga spindelnät.
De är mörkt aprikosfärgade, jag vänder på dem, riktar handflatorna mot mitt ansikte för att se varifrån ljuset kommer.

Det dunkla skenet förblir oförändrat.


Något lyser inifrån.