varför jag längtar hem






för att jag vet hur alla orden glider över den blanka isen, som lagt sig i kohagen.
för att det är mjukt mot kinden när jag lägger mig på mage.
för att sjön är svart glasblåst, med mygglarver stelnade
mitt i en rörelse likt förhistoriska djur
alldeles under ytan.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0