(liten del ur mitt brev till Tyskland)
jag tänker på vad bokstäver blir när man sätter dem samman. vad jag fram till dags datum kommit fram till:
1 Ord är murar; Berlinmurar som inte faller, balustrader, jordvallar, träplank, elstängsel: något som aktivt eller passivt skapar barriärer. Varje ord är laddat med föreställningar och politiska idéer sen decennier, ibland sekler tillbaka. Det finns ingen sann kommunikation eftersom inga ord uppfattas på exakt samma sätt av olika individer.
2 I mina hoppfulla stunder önskar jag att ord är något annat; fågelburar med dörrarna på vid gavel och kanariefåglarna bortflugna,
bara dun och lena fjädrar kvar som bevis på att det finns något mer
än det här
(pekar)
Jag skulle kunna prata om meningar som vecklas upp som origami, om papperslyktor mjukt lysande i mörka skogar, men det här handlar inte om mina naiva föreställningsvärldar och utopier. Det här är hårt, ett metalliskt språk. Smakar järn eller blod längst bak i gommen.
