relativ

Jag ser ibland ökendjuret i spegeln, de bleka fräknarna och ljuset när jag öppnar munnen. I bakgrunden ljudet av torr sand som silas genom fingrar och så kornigheten i färgerna runt mig; en hinna av genomskinligt sandpapper som gnuggar allt lite otydligare, lite mattare. Omgivningens konturer slipas ned medan jag slipas vass. Jag snittar rakt in i samtalen och kapar av. Tystnad. Tagning. Tystnad. Omtagning. Tystnad så våldsam som en sandstorm.




Analys av töntiga tonårspar:
I början en kärlek så ren som hornhinnor och bergskristall. Ingenting kunde förstöra er intimitet; ni uppfann närhet, ni skapade något som ni var övertygade om att ingen annan haft. Hur ni såg in i och hänfördes av den klarheten och den närheten de första månaderna (kanske åren). Men hur ni sakta, nästan omärkligt, började förorena ert silvervatten: Spela ut varann för tillfredsställelsen att återförenas. Problematiserandet för problematiserandets skull. Sublimering av både er kärlek och era konflikter, den fåfänga idiotin i att tro att konstruktivitet i bråken är obligatorisk bara för att ni älskar varandra.

Typ 'skjut mig så att du kan vårda mig sen'.








Analys av mig:
jag vände närheten ryggen eller om det var den gamle mannen jag vände ryggen hans mjuka buktande mage och mina smala händer på hans håriga bröst när han bad mig känna efter om hans hjärta fortfarande slog. (och det slog det slog mig medvetslös med all sin lugna taktfasthet rytmik).
sedan vuxenheten; leendet och alkoholen, de vackra pojkarna jag fick trots att jag inte alls var vacker och trots att det luktade döda hyenor och asgamar ur min mun. och ögonkontakten med Pojken hans röst om de där öknarna och solarna och ensamheterna som han sa lockade så mycket i min blick och mitt svar ett skratt rakt i hans ansikte sandstorm och pyramiderna uråldriga men vittrande.




Det är lätt att tillkläda sig en tillhörighet; alla flickor med sina randiga stumpbyxor och Converse som drog i flockar kring mina hasor och korridorer.
Det är desto svårare att göra sig normal; en i mängden; en 'se inte på mig med de där forskande ögonen utan låt mig få vara en vemsomhelst annan än den jag är'. Jag gömde bilden av tungmagar med krullhår knullhår bakom stängda ögonlock, jag dolde sanddynerna, grät aldrig för allting torkade ut oaserna sinade det fanns buffelhjordar på tusentals djur där alla törstade ihjäl och dog ut inom loppet av bara några månader.









reset:




Analys av världsläget:
Det snöar inte som det brukade.
Några spränger varann men det är inte i mitt land.
Jag är en av sex miljarder det är inte så noga.
Rumtid, partikelfysik, Schrödingers katt. Jag har en IQ på över hundratrettio men jag slösar det på littstudier.
Skjut mig, gör det bara, skjut mig.
Och vårda mig sedan ömt med dina flagnande händer.