relativ

HAN:             Vad gör du?

JAG:              ...

HAN:             Vad håller du på med?

(Tystnad)
 

JAG:              Jag vill hem. (Drar på mig tröjan)
 

HAN:             (Upprört) Klockan är fan tjugo i fyra!

JAG:              (Ålar mig in i jeansen)

HAN:             Men vad ÄR det?

JAG:              (Knäpper jeansen, stannar upp, tittar på honom) Jag kan inte sova.

HAN:             Måste du åka genom hela Stockholm då eller?

JAG:              Jag kan inte sova bredvid d i g.

HAN:             ??? Du sover ju hur jävla djupt som helst.

JAG:              Men jag sover inte bra. Drömmer konstigt.

HAN:             (Sätter sig upp i sängen) (hetsigt) Jaha, sen närdå?

JAG:              Spelar ingen roll. (Hittar en strumpa och börjar kavla upp den) Sov nu.

HAN:             Är du dum eller? Du sticker mitt i natten och tror jag somnar om.

JAG:              (Drar på strumpan) Vi hörs imorn. Jag ringer.

HAN:             Så fan heller. (Han flyger upp ur sängen, kommer fram och ställer sig alldeles nära. Jag känner hans värmestrålning. Glödande kol, något slocknande). Vad håller du på med?

JAG:              Jag... jag är inte kär.

HAN:             Det vet jag väl.

JAG:              Jag vill inte vara här mer.

HAN:             Vad är det som inte funkar? Det är väl som förut.

JAG:              Ja. Det är just det. (Böjer mig efter andra strumpan). Det är som förut.

HAN:             Är jag inte bra? Är det det? Sexet?

JAG:              Jo. Du vet du är bra. Annars skulle jag inte vara här.

HAN:             Men du går ju.

JAG:              (Får på mig strumpan och sträcker på mig.Ansikte mot ansikte) Vi tar det imorn. Okej?

HAN:             Nej, det är i-n-t-e okej.

JAG:              (Suckar) Jaha. Vad vill du säga då.

HAN:             Vad vill DU säga?

JAG:              Ingenting. Det är därför jag går.

HAN:             (Stelnar i ansiktet. Tar ett steg bakåt) Visst. (Vänder sig om och går tillbaka till sängen.)
 

JAG:              Är du vaken vid tio? Så ringer jag då.

HAN:             ...

JAG:              Jag går nu.

HAN:             (Ligger orörlig  under täcket.)
 

JAG:              Gonatt.

(Låser upp dörren, kliver ljudlöst ut, och drar tyst igen den efter mig. Tänder inte i trapphuset, står en stund och lyssnar utanför dörren. Hör ingenting. Trevar i fickan efter mobilen. Låser upp knapplåset och skärmens ruta lyser blå i mörkret. SMS mottaget 03.10.
"LÄNGTAR EFTER DIG"
Jag smsar svar.
"är på väg"
Stoppar tillbaka telefonen i fickan. Andas. Hör mina steg ännu eka bakom mig, när jag öppnar porten och kliver ut i natten.)