relativ

Utpressning:
Jag blir nervös av antalet besökare på sidan. Alltså: tack tack för visat intresse men lämna en kommentar för fan eller läs inte. Att ha tjogvis med tigande ansiktslösa omkring sig är.. tja; psykande. Och det sätter värsta jobbiga pressen på mig liksom alltså va.




Utveckling:
Jag har sagt "den här novellen är inte finkultur" om min egen novell. Det gjorde ont. Å andra sidan kan jag ju inte ens med den bästa välvilja hävda att mitt senaste alster är mycket mer än en vacker dramaturgisk kurva och lite amerikansk brytning. Trots det otillfredsställande resultatet har texten kostat mig åtskilliga svettiga timmar vid tangentbordet.




Update:
Jag är lätt berusad. Jag är halvvägs igenom Martina Lowdens "Allt" och det lär ta ett år innan jag är klar. Jag har nästan räddat mina döende krukväxter. Nästan. Jag saknar någon jag inte borde sakna men låtsas inte om det och i sommar ska jag röka billiga cigaretter med människor som ritar makalösa kartor över månlandskap. Rymdresor, kometsvansar, Laika, ny mark under fötterna. 'Det lilla steget för människan och det stora för mänskligheten'.
Såna saker.




Underskattad:
Jag: Jag är underskattad.
(Trodde du på allvar att jag skulle skriva nåt annat namn?)




Under konstruktion:
Något större. Något växande. En text i fosterställning. Kroppsdelarna utvecklas i olika stadier och de vitala delarna är snart färdiga. Ge mig lite tid bara, ge mig lite tid och lite kärlek.




Utan pardon:
Vi pratade om vänners och bekantas död ikväll och jag vill förstås bara gråta. Å andra sidan: Jag lär mig, för varje klapprande steg och skratt satt i halsen. Det kommer inte alltid vara så här. Det kommer inte alltid vara så här. Snälla säg att det inte alltid kommer vara så här.




Utflykt:
Jag åker till Kolmården och skymningen sänker sig över parken. Kylan knäpper i lederna och det knarrar i skelettet när jag går mellan burarna. Parken stänger snart, det är inte många besökare ute. Jag kommer fram till det sista hägnet med den fjättrade Kattla. Ringer hem till mamma, säger
   "Hej. Jag är bland djuren. Hälsa Tengil att jag blir sen till middan."
   Lägger på luren. Lyssnar till odjurets ulkande och dess hasande rörelser i mörkret. Det finns säkert en enkel förklaring till det här, men jag känner inte till den.