relativ

och den här helgen har varit rullstolar och skratt och 'gapa större' och mata mera och Gärdets flacka grässlänter och klarblå himmel och högre och högre mot rymderna och Polismuseet och mjukglass i solen och 'gapa större' och smält glass på jackor och promenader vid vatten som blåglittrar och mera skratt och byta blöja och pizzabak och eldrivna rullstolar och elektriska stolar och skjutande poliser och polisbilar radiobilar och Ahlgrens bilar 'gapa större' och


och regnig söndag och Ronja Rövardotter och Ballerina-kex 'gapa större' och elrullstolar och skogsbarn och Birk Borkason och CP-skadad stadsflicka stadspojke spasmer och allting är möjligt ingenting är omöjligt och Ronja springer över vitsippor genom storskogen skriker sitt vårskrik och rullstolarna står i korridoren och jag skrattar och pratar skolor för alla kan bli vad som helst och ingenting är omöjligt sikta mot de fucking stjärnorna och köttbullarna 'gapa större' och


och rullstolar och avsked och tågfönster med telefonledningar rytmiskt guppande upp och ner utanför rutan och sedan hemkomst släppa väskan på hallgolvet och skrika rakt ut tills höghusen rämnar och stendammet stiger mot natten och skrika skrika skrika och gapa större tills mungiporna spricker och skrika skrika till polisen myndigheten Gud och alla högre makter att visa vad ni går för då, för i helvete visa vad ni går för ge alla mat för dagen och låt alla barn springa vilda över vidderna gör allting möjligt och ingenting omöjligt och gör så att blommorna blommar och gör hela kohagen grön och





och den här helgen har varit skratt och sol och Gärdet och ridande poliser och svällande luftballonger i flödande solljus stigande mot himlen och rymden och jag säger gång på gång att lilla barn, sikta mot stjärnorna och kometerna och ljusen, ja sikta mot ljusen sikta mot blåljusen och Polismuseet rullstolen och alla möjligheter och


bli inte bitter lilla vän nej bli inte bitter. minns att ingenting


är möjligt.