relativ

Och jag satt ännu en natt med luften från hans andetag som silver i min kupade hand. Fyra år går och mitt hjärta har fortfarande en artär som leder in i hans blodomlopp. Fyra år. Det är många år. Många av och på och många till och från.
Fyra år. Ibland känns det

som bara fyra minuter.



Hans röst om Peter Pan om Tingeling leenden disneyrepliker 'fly away'
sen skratt hans hår
så tjockt så rågblont. Han säger
cendré men det är rågblont han är
rågblond som vaggande fält så
vidsträckta så vidsträckta oändliga.

Varma händer läppar som ibland blir
för överväldigande och för
påtagliga.

Och han pusslar pussar passar
nästan in i tillvaron. Men vi två
blir aldrig mer än till och från av och på och
är inte första natten i december
betagande?


(Jag kan
skriva ord och ord och
ord låter meningslösa när jag
vill förklara)


Sen finns det de gråa dagarna. När han
inte alls känns som guld över mina bröst.
Då stirrar jag
stint in i hans blick
säger allvarligt

 - jag har spår av silver
            över mina

              fingrar.