huvudstad älska mig.
Rastlös rastlös. Jag stampar med fötterna på stället och det blir rök i decemberluften när jag andas. Karlbergs pendeltågsstation, och jag har alla dagarna i almanackan tomma. Mina veckor glider monotont avlöser varandra utan utlösning utan klimax och jag är rastlös rotlös.
Som i Darwin. En månads roadtrip som avslut, och vi - de tolv som backpackat tillsammans i ett kvarts år - skiljdes åt. Sista kvällen och det var takterass, öl, chokladkakor. Två timmar kvar tills min buss skulle ta mig bort från gruppen och det började skymma ganska tidigt, vid sex-tiden, som det gör i Australien.
Jag hade gjort mig fin i grön klänning med alldeles för djup urringning och Dave bad mig om en note. Jag skrev med bläck på ett utrivet blad ur hans block. Paul skrek åt mig att jag favoriserade Dave och jag kunde ju inte förneka för ja, det gjorde jag. Och Dave tog det ihopvikta bladet och stoppade i sin ryggsäck, rullade en cigarett med sina vackra händer och vi sa inte så mycket. Paul sa att han inte ville vara min storebror längre när jag sket i honom.
Så blev det mörkare på takterrassen. Nya cigaretter rullades och människorna mina människor mina engelsmän kanadensare och främlingar, de samlades. Fyrtio minuter kvar till bussen och avskedet, men jag var besynnerligt lugn. Som att det inte skulle bli jobbigt att sova själv i en bungalow i Thailand. Som att Dave skavfötters var något jag inte skulle sakna.
Jag skrev ett brev till hans flickvän hemma i England trots att jag inte träffat henne. "Love Rachel from Bob ps. Dave loves you" och Dave tog ett foto av mig. Det sista solljuset och soulmate vi kanske ses.
Men vi kommer inte ses. Mina resor är lämnade bakom som allt annat. Dave RIP. Ibland tror jag att jag inte kommer träffa en bättre vän. Eller bråka så mycket med någon.
Så. Nu december och jag skrapar frost från mina näthinnor. En annan kontinent, ett nordiskt mörker monotont, kalkvitt, förutsägbart. Karlbergs station är kargt vacker och jag borde trivas. Jakobsberg och skola, sedan helger och pojkar vars namn jag inte minns. Min almanacka är ett lagom. Och jag är rastlös. Och jag är rotlös. Och det är 19 dagar kvar till Stilla Natt.
Jag önskar fortfarande förändring i julklapp.
