relativ

det är just det här jag pratar om
vännen,
just det här

(och du är vilsen du har krossat alla fingrar i dörrkarmar,
omtanken ligger som ljummen honung eller
utlösning över dina ben de i kroppen
och det gör ont, visst gör det?
det fanns alltid fler bänkar än elever
tomma bänkar udda antal och så du och
häftstiften du tryckte in i handflatan medan vikarien
där borta där framme vid svarta tavlan ritade geometriska figurer
du hade cirklar
i handen, alla hade linjer men du hade cirklar
vita,
        av plast
och det var röda mönster på bänklocket som du
ritade 'hänga-gubbe' i
men istället hängde du fröken
och tobias och johan och karin och susanne
och alla hemma och alla som inte var hemma fast de borde
och det blev rast och tomma bänkar udda antal och så du
ensam inne, men ville ut
du letade
efter en pil, en exit-skylt och en dörr
och du fann den
tillslut
efter år av sökan,
längtan,
och jag undrar forfarande varför,
varför du inte klev över tröskeln?
varför du la fingrarna i dörrkarmen och krossade dem
igen och
igen och
igen)